onsdag 21 augusti 2013

Hur man får ett barn att glömma saftsug på kvällen!

Jag och dottern var idag och besökte farfar och farmor som bor ett par hundra meter hemifrån oss. Det är förvisso helt oväsentligt i denna berättelse.

Saken var den att är min dotter inte ska äta eller dricka något med socker i så tätt intill sovdags som det är när klockan är 19:00, och det var så mycket klockan var när vi skulle gå hem.

Då, ja just då, så såg dottern sin farfar svepa ett glas saft, ett stort glas apelsinsaft så kall att imman låg tät på utsidan av glaset och så snabbt att klockorna stannade hördes ett vrål skarpt som en synål - "farfar, jag vill OCKSÅÅÅÅ ha saft!!!".

Efter uppmaningar från mig och farmor sade han också nej, vilket han ofta har svårt för. I hans ögon ska en farfar vara den snällaste och bästa vän ett barnbarn kan ha och därför alltid säga "ja" till allt, oavsett hur konstiga saker det är och oavsett hur mycket det bryter mot de principer barnets föräldrar har.

Det slutade med att dottern blev arg och stängde balkongdörren.

Att hon stängde balkongdörren var ingen grej i sig, men en betydligt mer väsentlig grej än avståndet det är mellan våra respektive lägenheter.

Farfar stod nämligen ute på balkongen och rökte.

Jag sade till dottern att "nu får farfar stå där ute inatt, vi vinkar till honom när vi går hem" och det gick hon genast med på och glömde helt bort att hon var sugen på saft.

Glatt sprang hon ner för trappen samtidigt som hon drog på sig cykelhjälmen, vinkade till farfar och cyklade hemåt med mig springande efter.

Jag hoppas att farmor såg min blinkning med ena ögat och förstod att hon skulle släppa in farfar från balkongen igen så snart vi var utom synhåll. Annars står han väl kvar där ute än imorgon eftermiddag när vi ska dit på middag!

onsdag 31 juli 2013

När jag byter däck vill jag ha lågt pris, inte service

För några dagar sedan fick jag punktering på höger bakdäck och eftersom jag inte kör så mycket sitter fortfarande reservdäcket på.

Efter att jag inspekterat samtliga däck på bilen insåg jag att jag behöver byta även det vänstra bakdäcket (däcken på framhjulen är relativt nya).

I morse var jag in på OKQ8 för att köpa frukost på vägen till jobbet. Då passade jag på att fråga killen i kassan om han känner till någon billig däckfirma här i stan.
Hans svar:
 -Kolla med däckfirman längst ner på Storgatan. De har bra service.
Jag frågade då:
 -Men är de billiga då?
 -Jag tror det. Men de har bra service.
 -Jag skiter i servicen, bara det är billigt. Vet du någon BILLIG däckfirma här i stan?
 -Men testa den på Storgatan, de har bra service.

Ska det vara så svårt att förstå en enkel fråga? Jag ger blanka F-A-N i servicen, jag vill handla BILLIGT, inte någon som gör i ordning och serverar min frukost!

Så du, killen i kassan på OKQ8 - skit ner dig. Du är billig, men serviceminded vill jag inte kalla dig!

Stress kan skapa merjobb

Igår, på jobbet, gjorde jag upptäckten att det är lönlöst att stressa. Stress skapar bara merjobb och allt tar längre tid än man tänkt sig.

Det var nämligen så att jag hade just ätit lunch och ett akut jobb dök upp. För att komma iväg så snabbt som möjligt så försökte jag skynda mig att duka undan åtminstone kylvarorna.

I detta hastiga och uppstressade moment så fastnade jag med en flik i nederdelen av skjortan innanför kylskåpsdörren, utan att jag märkte det, och när jag skulle vända mig om lite hastigt och rusa iväg så hörde jag ett "pjoinggg" och sedan ljudet av två skjortknappar som föll i golvet.

Det var bara att leta fram nål och tråd, som lyckligtvis fanns i en låda på kontoret, och sätta sig och sy fast dessa knappar igen innan jag kunde fortsätta mitt arbete.

Slutsatsen: Stress gör att man får mer att göra och det man egentligen ska göra tar längre tid.

Dessutom tackar jag min skapare för att vi hade syslöjd i skolan på mellanstadiet. Men det är dock 25 år sedan nu...


onsdag 24 juli 2013

Vardagsbetraktelse av förvirrade människor

I förrgår och igår hade jag ruskigt ont i ryggen och ändå var jag på jobbet. Jag hade så ont att det förmodligen syntes rätt bra hur svårt jag hade att ta mig upp från sittande läge till stående, jag förmodar att jag gjorde en och annan grimas och att jag stönade ut ett och annat "AJ". Och värken gjorde mig dessutom aningen förvirrad, smärtorna gjorde mig okoncentrerad.

Det slutade med en hel del lustiga kommentarer från kollegorna. Bland annat nedanstående situation. Kan lägga till att 7 av 9 anställda på min arbetsplats är kvinnor över femtio.

Jag påtalade för mina kollegor att jag tyckte de var lite röriga så jag skulle resa mig upp från en kontorsstol lämna rummet en stund, och efter ett antal grimaser och ett antal "aj" tog jag mig upp på fötter.

Kollega A, kvinna 62: Håll dig stående nu, JAG skulle inte sätta mig igen med den ryggen om jag var du...
Jag: Nä, jag får nog hålla mig uppe. Problemet blir när jag kommer hem, det återstår att se om jag tar mig ur bilen.
A: Haha, det slutar med att du sitter i bilen hemma på din parkering och skriker "HJÄÄÄÄLP".
Jag: Jag måste ut till tjänstebilen och hämta min telefonladdare,,,

A samt kollegan B (kvinna, 58) skrattar. Jag går ut och hämtar telefonladdaren till min mobil och när jag kommer in igen säger jag: Tack för påminnelsen. När du sade att jag får sitta i bilen och skrika efter hjälp så kom jag på att jag har snart slut batteri i mobiltelefonen ifall jag behöver ringa någonstans, och då kom jag på att jag tog laddaren från min egen bil till tjänstebilen, det kan ju vara bra att ha den med sig.

Då svarar B: Hur fan ska vi kärringar klara av att jobba med SÅ förvirrade unga karlar?

Varpå A och B viker sig av skratt.

Ridå.