I förrgår och igår hade jag ruskigt ont i ryggen och ändå var jag på jobbet. Jag hade så ont att det förmodligen syntes rätt bra hur svårt jag hade att ta mig upp från sittande läge till stående, jag förmodar att jag gjorde en och annan grimas och att jag stönade ut ett och annat "AJ". Och värken gjorde mig dessutom aningen förvirrad, smärtorna gjorde mig okoncentrerad.
Det slutade med en hel del lustiga kommentarer från kollegorna. Bland annat nedanstående situation. Kan lägga till att 7 av 9 anställda på min arbetsplats är kvinnor över femtio.
Jag påtalade för mina kollegor att jag tyckte de var lite röriga så jag skulle resa mig upp från en kontorsstol lämna rummet en stund, och efter ett antal grimaser och ett antal "aj" tog jag mig upp på fötter.
Kollega A, kvinna 62: Håll dig stående nu, JAG skulle inte sätta mig igen med den ryggen om jag var du...
Jag: Nä, jag får nog hålla mig uppe. Problemet blir när jag kommer hem, det återstår att se om jag tar mig ur bilen.
A: Haha, det slutar med att du sitter i bilen hemma på din parkering och skriker "HJÄÄÄÄLP".
Jag: Jag måste ut till tjänstebilen och hämta min telefonladdare,,,
A samt kollegan B (kvinna, 58) skrattar. Jag går ut och hämtar telefonladdaren till min mobil och när jag kommer in igen säger jag: Tack för påminnelsen. När du sade att jag får sitta i bilen och skrika efter hjälp så kom jag på att jag har snart slut batteri i mobiltelefonen ifall jag behöver ringa någonstans, och då kom jag på att jag tog laddaren från min egen bil till tjänstebilen, det kan ju vara bra att ha den med sig.
Då svarar B: Hur fan ska vi kärringar klara av att jobba med SÅ förvirrade unga karlar?
Varpå A och B viker sig av skratt.
Ridå.